Huvudbävning

Föräldraledig från bloggen

2008-10-26T12:07:00.000-07:00

Det där med att få barn. De som har fått de brukar säga att allting ändrar sig och du får inte tid till någonting annat. Att du undrar hur du kunde göra av med så mycket tid innan. Överdrift...tänkte väl jag innan. Sååå mycket, det tror jag inte på!

Jag har blivit präktigt uppläxad av min nu fyra månader gamle son. Det som inte har att göra med mitt jobb eller de 2 timmarna i veckan då jag repar, är helt och hållet paxad tid av grabben...plus lite till.

Så, som ni förstår....det är inte läge att blogga för tillfället. Det syns tydligt eftersom jag inte publicerat något på denna blogg sedan i februari. Jag har inte publicerat något någonstans.

Så, i väntan på bloggtid...så har vi stängt tills vidare.

Tusen och ETT projekt som mörkar bloggen

2008-02-13T10:26:00.000-08:00

Jag har inte skrivit något här sedan i oktober. OKTOBER! Ett sämre föredöme för bloggerivärlden finns antagligen inte. Men, någon ska ha den titeln också och jag tar emot den med en bitterljuv ära.

Ursäkterna är många till att det inte har skrivits några rader här. Ja, de är tusentals. Många är rätt så löjeväckande, men ett fåtal är dessto större och mer relevanta. Ja, viktigare helt enkelt. Speciellt ett av dem. DET.

Min älskling har ändrat form och börjat bete sig annorlunda. Hon säger att hon har en alien i magen. Jag ska bli pappa till midsommar! Första gången. Skumt, konstigt, pirrigt, virrigit, stirrigt, berg- och dalbanigt....stiltje. är det på riktigt? Jo!...eller nja? Det är konstiga känslor som far igenom kroppen, för man vill förstå men gör det ändå inte...och vad händer då? Jo, man blir rationell. Organisatören kryper fram...ny bil, tvättmaskin och alla andra prylar mer inriktad på själva barnet börjar läggas upp på inköpslistan.

Som sagt, jag ska bli pappa---bara det är 997 projekt i sig...sedan kommer musiken, sportjournalistiken och jobbet...och gud vet vad mer. Jag har MASSOR med saker att skriva om...frågan är bara ....NÄR?!?

Äntligen skribent

2007-10-19T07:44:00.000-07:00

FC Barcelona tuffar på i den spanska ligan och jag tuffar på med mitt skrivande. Det som är glädjande är att jag har fått möjligheten att skriva för en större publik och i ett ansett medium - Svenska Fans. Det är riktigt roligt att få ha tagit plats i den spanska redaktionen. Jag är änn så länge en grönjöling, men har så sakteliga börjat producera. kul!

Det är mycket nu

2007-10-19T07:30:00.000-07:00

Det är mycket nu. Jag har inte skrivit något här på alldeles alldeles för länge. Inte här och inte på någon annan blogg. Anledningen till detta är två. Eller, egentligen är de antagligen fler. Men, de dödliga vardagliga anledningarna tänker jag inte fördriva er tid med. Det är fredag eftermiddag och jag har egentligen ingen lust att prata jobb. Även om jag skulle behöva kräka ur mig en hel del om detta. Hm, det kanske kommer senare.

Anledning 1 - Musiken

Jag har under den senaste tiden varit helt uppslukad av musiken och det nya bandet Bluesbusters. Vi har repat ganska så intensivt och nu den 30 oktober har vi vår första spelning. 17 låtar uppdelade i två set. Tungt! Kul! Det blir dock inte så mycket blues denna gång, utan the British Wave.

Anledning 2 - Fotbollen

Jag har inte skrivit här, men jag har skrivit flitigt. jag har börjat skriva för SvenskaFans.com och deras spanska redaktion. Inriktningen är på FC Barcelona...den som nu var tveksam.

....men, min förhoppning är nu att vara mer eller mindre tillbaka...mer eller mindre

Blues Itch - ett soloprojekt

2007-08-09T15:20:00.000-07:00

Ett litet tips om en alternativ blogg jag börjat pyssla med. Jag har, som det kanske har framgått, ramlat in en hel del på blues. Jag har börjat sjunga och lira gitarr i ett blues band...och jag har blivit riktigt biten av blues när det visar sig att jag har varit väldigt fördomsfull mot genren. Den är inte alls så snäv och likriktad.

I vilket fall som helst så är ni hjärligt välkomna till mitt försök att nå ut till det internationella blues communityt: http://bluesitch.blogspot.com/

Kenny Wayne Shepherd

2007-07-25T09:46:00.000-07:00

Jag kan inte påstå att jag varit speciellt bevandrad i den moderna bluesvärlden. Klassikerna känner jag till, men jag har inte riktigt hängt med de senaste åren. Nu har jag dock uppdaterat mig och upptäcker till min stora lycka att den moderna bluesen är helt underbar. Just av den anledningen, utan att bli jobbigt isnöad och börja med namedropping, så vill jag bara för de som är intresserade nämna ett namn: Kenny Wayne Shepherd.

Kenny är en av de där unga grymma bluesgitarristerna som har börjat styra i bluesvärlden. Likt den mer kände Joe Bonamassa, så har han inte hunnit fylla trettio ännu och har kläckt ur sig en rad bra plattor som imponerar.

Speedade regnveckor

2007-07-14T13:56:00.000-07:00

33 timmar kvar. Sedan är jag tillbaka på jobbet efter semestern. En semester som mestadels regnade bort. "Töjpiskt!", som de säger i Norrköping.

Konstigt att det alltid ska vara så ångestladdat...för när jag väl sitter där (antar jag...av erfarenhet)...så kommer det att gå ganska bra. Eller? Jag vill verkligen inte...

För ett rynkingt Sverige i tiden

2007-07-14T12:29:00.001-07:00

Jag är varken anhängare av monarki eller republikan. Jag följer inte skvallerpressen och just nu skolkar jag från kronprinsessans födelsedagsfirande på SVT 1. Men ändå...grattis Vickan!

Min sambo gjorde mig uppmärksam på att Vickan är tämligen rynkig för att bara vara 30 år. Jag hade inte tänkt tanken...jag hade inte ens varit i närheten av en sådan tanke. Nu sitter jag och skriver ett inlägg om det. För visst är det så att hennes panna mest hela tiden hamnar i djupa veck. Ja, så djupa att man kunde tro att hon verkligen hade ett klurigt jobb. Ett sådant klurigt jobb där man måste klura ...och pusta och frusta. Om jag går till skvallerpressen får jag kanske någon bra förklaring till detta...kanske har det att göra med den där Daniel (som mest ser ut som en bratts-variant av den gamle Folkpartiledaren Ola Ullsten).

Nej, jag vill skapa mig en egen teori om varför du är så rynking Vickan. Jag tror inte det är så att du helt enkelt gått och blivit rynkig vid 30-års ålder. Inte för att detta skulle vara omöjligt...det finns det många levande bevis för. Men, hallå. Du är kronprinsessa...och vill du inte ha rynkor...ja, då har du dom inte helt enkelt. Och har du inte fått kläm på detta så kan säkert mamma Silvia inviga dig i rynkdödarvärlden. Jag tror dock att du vet alldeles utmärkt hur man gör sig av med besvärande veck...men du har valt att ha dem kvar. Du vill vara "ekologisk" svenk monarki...KRAV-märkt. En prinsessa man kan ta på allvar och vars uppgift inte enbart är att förse skandalspressens reportrar med mat på bordet. Du vill vara äkta...och låter därmed ditt anlete vara äkta. Du lägger pannan i djupa veck...och veck kommer att stanna.

Jag ber dig bara att vara varsam...även djupa veck ...rynkor om så du vill...kan komma att anses som en plastik. KRAV är en färskvara. Jag gillar din idé dock; För ett rynkigt Sverige i tiden.

Ps. Jag bortsåg från teorin att du skulle vilja bli rynkig med anledning av att det bara är pensionärer som visar dig ett ärligt intresse. Jag släppte det...Ds

Nu blir det blues

2007-07-13T09:57:00.000-07:00

I still got the blues...som Gary Moore sjöng för så där snart 20 år sedan. Bluesen är ju en sådan där musikstil som förföljer var och en av oss oavsett om vi är medvetna om det eller ej. Den är ju själva betonggrunden till all modern musik. Jag lyssnar inte sååå mycket på renodlad blues, men visst har jag ett flertal skivor som spelas med jämna mellanrum...inte minst Texas Flood med J.R Vaughn. Men egentligen är ju nästan varenda cd jag har inspirerad av blues...på något sätt. Coolt. Rötter.

Därför är jag nu så där barnsligt uppspelt. Grejen är den att jag tillsammans med min gamle gitarrmessias (min musiklärare alltså) håller på och projekterar i bluesgruvan...och tanken är att det ska bli ett grymt bluesband som kombinerar allt från den renodlade bluesen från tidigt 1900-tal, till den modernaste formen av blues i form av John Mayer. Eureka! Det ska bli vansinnigt roligt att se vad det hela mynnar ut i...och jag hoppas att vi får rullning på det snart. Idéer saknas inte...och inte ställen att spela på heller...vad det verkar som. Jag kommer hålla er uppdaterade på detta.

Spanska Idol - Chambao

2007-07-13T03:12:00.000-07:00

La Mari, sångerskan i Chambao, har en säregen röst. En röst som ger en helt annan tyngd när man känner till vad som har skett under hennes senaste år. I samband med att denna låt lanserades (tillsammans med några andra hits) insjuknade hon i cancer.

Med en envis vilja påbörjade hon strålbehandlingen samtidigt som hon påbörjade turnerandet. Hon påstår att hon inte skulle ha klarat av sjukdomen om inte haft musiken, men att det självklart blev både oerhört fysiskt och mentalt påfrestande.

Ahí estás tu är en av mina favoritlåtar från Spanien. Jag kan inte säga varför, men varje gång jag hör den så berör den mig på något sätt.

Så....håll till godo...CHAMBAO!

">

Spanska idol - Estopa

2007-07-07T05:05:00.000-07:00

Nu har det gått alldeles för långt tid sedan jag skrev något under rubriken Spanska idoler. Rubriken är tänkt för att jag ska presentera modern spansk musik och har ingenting att göra med programmet Idol. Förra inlägget gällde dock en sångerska som varit med i den spanska motsvarigheten till Idol.

Idag väljer jag att presentera Estopa. Jag har tidigare publicerat Estopa här på bloggen, men det var för att bedöva sorgen efter landslagets förlust mot Nordirland. Den låten är från Estopas senaste skiva och den kan ni hitta här.

Den låt som finns härinunder heter Vino Tinto (Rödvin). Det var denna video som fick upp mina ögon för Estopa. Jag hade precis kommit till Barcelona för att lära mig spanska, och videon gick hela dagarna på tv. Jag förstod inte ett smack mer än just Vino Tinto, men jag kände på mig att texten var bra. Nu förstår jag det mesta av texten...även om mycket är slang. Otäckt bra!

Så håll till godo...lite modern spansk rumba a la Estopa!

">

Nytt spelsystem - om Barca vågar

2007-07-07T04:41:00.000-07:00

Det diskuteras villt i Barcelona om Barca ska gå ifrån sin uppställning med 4-3-3. Med nyförvärven Henry, Touré, Abidal och antagligen Gabriel Milito öppnas möjligheten till den offensiva uppställning som Rijkaard presenterade redan 2003, men som sedan aldrig blev av. Nu finns möjligheten ...men den känns fööör offensiv. Speciellt med tanke på hur defensiven sett ut de senaste måndaderna. Visst defensiven har stärkts med de senaste värvningarna...men jag är osäker.

Självklart skulle det vara ruggigt roligt att se Barca spela med denna "nygamla" uppställning:

Målvakt: Valdés

Försvar: Zambrotta, Puyol, Milito, Abidal

Def. Mittfält: Touré

Off. Mittfält: Deco/Xavi/Iniesta

Anfall: Messi, Ronaldinho, Henry

Spjutspets: Eto'o

Det bidde Gibson - jag är ingen dum ko

2007-07-07T03:09:00.000-07:00

Jag har skrivit tidigare att jag varit på jakt efter ny gitarr...och att det skulle bli en Fender. Anledningen till detta var att den typ av gitarr jag har nu är för tung för min arma rygg. Den typ av gitarr jag har är något som kallas för en Les Paul kopia, vilket betyder att den är inspirerad av Gibsons Les Paul modell. De är tuuuuunga...men otroligt bra. Min arma rygg hade dessvärre sagt nej.

Jag hade därför bestämt mig för att gå över till Fender. De är lättare ...och inte minst...mycket billigare. Nu har jag köpt ny gitarr...och det bidde ingen Fender. Det blev en äkta Gibson Les Paul! Vad nu då??? Ryggen då?...och priset?

Om jag hade kommit från Spanien hade jag nu sprungit runt i cirklar och skrikit "ganga ganga ganga" för mig själv (för de som vill veta vad det betyder i sin helhet kan ni kolla mitt inlägg med samma titel). Kontentan är i allafall att jag gjort ett grymt klipp.

Jag har lyckats hitta en Gibson som låter precis som som jag vill att den ska låta, som är lätt spelad, är snygg och som faktiskt väger mindre än Fender (!!!). Gitarren är dyr i sitt ordinarie pris...MYCKET dyrare än Fender...typ, 26 000 kronor. Men gitarrister är ibland dumma som kor. De går i grupp, kan inte slita sig från mängden och kan absolut inte byta rutin. Alltså, om en gitarrist ska betala så mycket pengar för en Gibson Les Paul så vill han ha en tung gitarr...för en Gibson ska vara tung...de vill inte ha en lättviktare. Så, Gibson har inte lyckats sälja denna mycket behagliga modell....och vips så drog de av 12 000 kronor!

TAGET!

Anledningen till att det tog slut

2007-07-04T13:51:00.000-07:00

Jag skrev för några veckor sedan om att John Mayer på något oförklarligt sätt var tillsammans med Jessica Simpson. Detta var innan nyheten kablades ut att det var slut mellan dem...han klarade liksom inte av att hon hängde med ytliga personer. Hallå?

Ni som har kollat min blogg tidigare vet att jag håller John Mayer högt. Han är min husgud nummer 1...i alla fall för tillfället...och inte ens Jessica Simpson kunde ta det ifrån honom.

Nu har jag hittat bildbeviset på varför det inte fungerade....till slut räckte inte ens sexet...får man anta
">

Inte en skit...men en massa regn

2007-07-03T07:34:00.000-07:00

Har precis kommit hem efter fyra dagars hundväkteri. Päronen åkte på semester och jag och min senorita flytta ut på landet i deras hur för att ta hand om deras halvgalna jakthund. Halvgalen och älskvärd...för att vara rättvis.

Det har varit fyra mysiga dagar som var tänkte att fyllas med praktiska saker...roliga som tråkiga. Det tråkiga var att rostbehandla bilen, skrapa färg och sånt...det roliga; åka och bada och sola. Det roliga blev det ingenting av eftersom vädret var som det var...och knappt något av det tråkiga heller. Så, vi koncentrerade oss på hundvakteriet.

Vi trakskade omkring en del med vovven beväpnade med bajspåsar utifall att hon skulle få behov på platser där det inte är okej att få behov. Men, hon var duktig och det blev inte ett skit...inte en enda skit i påsen. Det som var skit, det var vädret.

Supergitarren är här

2007-06-28T07:50:00.000-07:00

Jag har velat fram och tillbaka om vilken typ av gitarr jag borde skaffa. Jag har tittat på Telecaster för jag tycker de är snygga och ger bra crunsh, men helt nöjd med soundet i sin helhet har jag inte varit...det är ju inte direkt allsidigt. Sedan har jag kollat på Stratocaster, när alla mina husgudar spelar på just sådana...men känt att även det soundet är lite för begränsat...ingen humbucker ju! Inget råklös.

Det gick så långt att jag började fundera på att bygga en gitarr själv...men med insikten att jag har tummen mer instucken i röven än mitt i handen så var väl inte det världens bästa idé...dessutom skulle det kosta lika mycket som en äkta amerikansk Fender...alltså dyrt.

Men, nu har jag hittat svaret. En gitarr som verkar att ha allt...förutom ett lågt pris. Fender American Series Stratocaster VG är svaret. Gitarren är den samma som mina husgudars, men har fått en extra mick framtagen av Roland och Boss. För att göra en långhistoria kort...denna gura kan låta som en Strata eller Tele, som om den har Humbucker eller som den var aukustisk. Dessutom kan den stämmas om med att vrida en spack..."switch" och den är stämd i dropp-D eller i öppet G! Du kan till och med få den att låta som en 12-strängad! Jag har kollat Fenders officiella hemsida där det finns flera demovisningar. plus Youtube där det finns andra demos. Det låter ASBRA! Den rymmer 37 olika sound som inte låter som sina orginal...de ÄR orginalsound. Fyra gitarren i en. Minst!

Priset är högt...ja visst. Men du får en äkta American Series Stratocaster....PLUS en Telecaster och 12-strängad...PLUS en massa godis. För er som är musiker eller musikintresserade råder jag er verkligen att besöka Fenders demosida; http://www.fender.com/vgstrat/home.html.

Jag ska se till att införskaffa denna så fort möjlighet ges. Hoppas att det är snart

Abidal är klar

2007-06-28T03:34:00.001-07:00

Eric Abidal lär vara klar för Barcelona. Alltså, än så länge bara härligt muller skvaller från den spanska sportpressen...men ändå. Att Abidal är klar för Barca är vad som väntas bekräftas inom de närmaste timmarna. Abidal som kommer från Lyon har länge varit på Barcas tapet, och nu ska det alltså vara klart. 14 millar euros ska det ha kostat.

Utöver detta ska förhandlingarna med Chivu vara klara innom 48 timmar. Det är tidsgränsen. Om det blir ett ja eller ett nej är oklart, men mycket tyder på att Romas mittback går till Barcelona.

Sniket Ving - mardrömshotell

2007-06-26T06:57:00.000-07:00

Vi beställde vår resa genom Ving. Sista Minuten, men med specificerat hotell. Vi ville liksom vara lite på den säkra sidan. Enligt Vings hemsida är det ett familjedrivet, litet hotell med stor lummig trädgård. Poolområde och solstolar. Poolbar som serverar enklare rätter. Det finns cafeteria, Frukostmatsal och sällskapsutrymme.

Ving informerar vidare på sin hemsida att hotellet har enkla, trevligt möblerade dubbelrum med balkong. Luftkonditionering mot avgift. Vissa rum har grand lit. Extrabädd i enkelsäng. Kylskåp och minibar. Dusch och wc. Hotellet lär vara byggt 1984/1999, ha 2 våningar men ingen hiss. 18 rum. Reception. Luftkonditionering mot avgift, betalas direkt till hotellet. Ej centralvärme. Turistområde med lokal trafik. Trappor och nivåskillnader.

Okej...det där lät helt okej...speciellt i realtion till den bild som Ving satt vid sidan av. Men...

Jag hade hellre bott på Fawlty Towers. Då hade jag i alla fått bo på ett trevligt hotell där hotellägaren åtminstone försökte driva ett bra hotell. I stället fick jag erfara att det som Ving beskrivit bara var förfinat skitsnack och att Basil Fawlthy egentligen är en ganska trevlig prick.

Hotellet vi kom till låg tätt intill östkustens största väg. Poolen låg drygt två meter ifrån vägrenen, och muren i mellan var så tafattlåg att jag kunde snubbla över den som en tröskel en berusad natt. Hotellet kan omöjligt ha byggts på 80-talet när rummen inte blivit renoverade på minst 40 år och fettlagren på handtag och möbler suttit i minst 20 år. Långtradarna på vägen utanför dundrade och mullrade men lyckades ändå bli överröstade av ett kylskåpsaggregat från familjen Hedenhös. Kablar hängde fritt ut från väggen...och från duschen!

Vi fick två fina välkomstpresenter när vi anlände med våra väskor. En drinkcheck så att vi kunde gå till hotellägarens närliggande bar på kvällen och informationen att om det var några problem så var det honom vi skulle prata med och inte springa någon annanstans (Ving alltså). Det där med hej och välkommen. Ja, det glömde han visst.

Morgonen efter kollade vi upp frukostbuffén men blev fyllda av avsmak när vakumförpackad marmelad luktad konstigt och visade sig vara utgången...ja, det fanns inte mycket mer frukost att välja på. Personal fanns ingen heller. Jag antar att de låg och sov, för de hade arbetat i sin bar hela natten. Jo, jag vet...för jag hade försökt sova...men baren låg under vår balkong.

Vi påtalade våra synpunkter för Ving. De tog kontakt med hotellet och önskade att de skulle åtgärda de problem vi nämnt. Jag förtydligade för Ving att detta inte var någon idé när vi bara skulle stanna en vecka och att det säkert skulle ta några år att få ordning på hotellet.

Ving kom på besök och insåg att det var dåligt. Då uppstod en märklig despyt med ägaren som bara vägrade förstå vad som var så konstigt med elledningar i dusch och väsnade kylskåp och att han stängde av varmvattnet när han kände för det. Etc etc etc. Det var väl skitsamma, det var ju lika i alla rum. Ving väljer då att prata privat med honom. Av någon anledning trodde Ving att jag var både dum och döv...och att jag inte hörde att Ving var jävligt trötta på att få klagomål gällande detta hotell. Men riv upp kontraktet då.

Efter att Ving varit på hotellet blev stämningen obehaglig, och vi fick trycka på för att få ut våra pass. Med hjälp av Ving fick vi ett annat hotell inne i centrala Rhodos. Det kostade oss 100 euro extra. Det var det värt. Verkligen. För nu började semestern på riktigt. Men, det var sniket Ving. Det kunde ni faktiskt stå för. Men jag orkar inte bråka. Jag bara önskar att ni slutar samarbeta med hotell Kalithea.

I väntan på uppehåll

2007-06-26T06:20:00.000-07:00

Det talades på nyheterna om att det skulle komma cirka 100 milimeter regn över mitt hus idag. Det har börjat. Byxor och hårbotten blev de första offren och jag sitter smått och huttrar. Jag som ännu inte skakat av mig den 40-gradiga värmen från Grekland. Jag tror ordet är "omställning". Nåväl... i väntan på uppehåll får en av mina musikaliska husgudar lova mig att det blir en bra sommar trots allt ....

">

Medelhavsinspirerat - ny dräkt

2007-06-25T12:19:00.000-07:00

Varje år kommer ett nytt ställ, en ny "equipación", en ny dräkt. För nått år sedan höll varje fotbollsintresserad jorden över på att falla över stolen när de såg Barcelonas nya bortaställ - vägarbetesgul. I år har bortastället varit inspirerat av holländskt orange. Anlening till att dräkterna ändras i design så frenetiskt har att göra med att Barcelona har en deal med Nike...och tro det om ni vill eller ej...Nike vill sälja tröjor nästan lite mer än Barca själva.

Till nästa säsong har bortastället ändrats radikalt...men jag gillar det starkt. Denna gång är det inspirerat av Medelhavets färger...och dräkten blir därmed blå. KUL! Som ni ser på bilderna så är den riktigt snygg...och alltid förvirrar det någon.

30 000 säger välkommen

2007-06-25T12:06:00.000-07:00

30 000 fans hälsade Henry välkommen på Camp Nou under eftermiddagen. Henry visade upp sig för första gången iklädd Barcas färger.

Nummer på ryggen blir 14, som för övrigt var det nummer som Joan Cruyff hade under sin period. Kan det betyda något mån tro?

Henry passade även på att säga till alla medier att den rivalitet som alla förutsatt mellan honom och Eto'o inte finns, utan att de är goda vänner. Hm...nåja..vi får se.

Henry är nu anfallare i Barcelona. Jag undrar vad de tänker i den spanska huvudstaden. Beckham är förlorad och så stora intäkter vad gäller marketing. Det slaget är Barcelona nu på god väg att vinna...låt nu bara Barcelona vinna det som är det viktagaste - spelet på planen.

En stor värvning...och en viktig

2007-06-25T05:22:00.001-07:00

Så var det klart. Thierry Henry har skrivit på för FC Barcelona. Jag hade förberett mig på att det skulle bli nitlott igen...för det var ju i stort sett klart redan förra året. Men efter finalen i Paris mellan just Arsenal och Barcelona så hade inte Henry mage att lämna the Gunners och Wegner i sticket och det var Barca som fick stå där med skägget i brevlådan.

Nu har han dock kommit till Camp Nou och han har "klarat sig igenom" de medicinska proven. Nu återstår bara den officiella presentationen inför den katalanska klubbens medlemmar. Fansen alltså. Redan rullar enkäterna på katalanska webtidningar om huruvida Barcas anfall ska formeras inför nästa säsong. Ronnie-Henry-Messi, Eto'o-Ronnie-Henry eller Henry-Eto'o-Messi. Alternativen är många, men det enhälliga svaret är att fansen vill ha alla fyra på plan samtidigt. Att Barca skulle börja med 4-2-4 eller 3-3-4 är väl knappast troligt. Men, det skulle vara intressant med att låta Ronaldinho eller Messi gå ner på det offensiva mittfältet.

Så, välkommen Henry. Det ska bli kul och det ska bli åka av. Jag säger även välkommen till Yaya Touré (som tyvärr får alldeles för lite spaltmeter av en självklar anledning). Touré kommer att stärka det defensiva mittfältet och anses komma att bli en ny Viera eller Makelele. Yaya Touré kan komma att bli den riktigt viktia värvningen.

Det är mycket nu

2007-06-25T00:45:00.001-07:00

Har nu kommit tillbaka från en vecka i hettan på Rhodos. Det ha varit ett äventyr och det finns en uppsjö av idéer till blogginlägg. De kommer. Så där någon gång när jag väl packat upp väskan och fixat och trixat lite. Men, det kommer antagligen att handla om knasiga hotellägare, nya marknadsföringstekninker, Ving, att vinna resor, hur man uppskattar Rhodos flygplats och mycket mycket mer...för under tiden jag har varit borta så har Thierry Henry hunnit bli klar för mitt FC Barcelona. Det är en extremt stor grej! Dessutom måste man nog blogga lite om Svennis också. Ujujuj, det blir mycket...men först väskan.

Tills dess låter jag njuta av en av mina husgudar göra en cover på en annan husgud. Här leker John Mayer med Police's Message in a bottle.

">

Nu flyger vi söderut

2007-06-15T07:06:00.000-07:00

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Då var den äntligen här. Semestern. Jag skriker JA, men egentligen har jag inte fattat att det är dags. Äntligen lite tid för sig själv...Leva!

Redan i morgon börjar vi röra oss mot Arlanda för tidigt på söndag morgon går planet till Rhodos. Jag har aldrig varit i Grekland och Rhodos känns som en bra mjukstart. Vi kommer att bo i Kalithea under en vecka och bli äckligt brunstekta. Men, självklart ska det bli lite mer än sol och bad...verkar ju finnas en hel del att kolla upp...förutom shopping. Det ska bli underbart.

Den smutsiga ligan

2007-06-09T15:26:00.000-07:00

Så blev det klart i kväll att Barca inte kommer att kunna försvara sin titel. Rent matematiskt återstår det att se vad som händer i den sista omgången, men att Madrid skulle falla hemma mot Mallorca är precis lika troligt som att Bert Karlsson skulle vinna Top Model. Nästan.

Guds hand
Dagens stora samtalsämne, åtminstone i svensk media, är Leo Messis variant på Maradonas "Guds hand". Messi gjorde en kopia på Maradonas mest kända mål och slog in bollen med en kamuflerad hand. På TV4 + och Fotbollskanalen.se har det utbrutit hysteri och man förfasas över vad Messi tagit sig till. Hasse Backe dristar sig till att säga att grabbens karriär kan vara över.

För en vecka sedan inträffade något likande. Då var det Van Nistelroy i Real Madrid. Inte fullt lika uppenbart. Inte alls en kopia av Maradona. Bollen gick ändå via hand och vidare till fot och in i mål. Inga diskussioner om detta...och det inte heller i den svenska studion. Det diskuterades inte heller om att domaren i matchen mellan Barca och Betis häromsistens hade varit ute och förlustat sig med Real Madrids president och tränare två dagar innan match. Att sedan Getafe kunde sparka på Ronaldinho hur mycket de ville...ja, det var normalt. Det diskuteras inte heller att så väl Madrid som Barca lär primiera de lag som gör det extra svårt för rivalen om att vinna titeln. Det vill säga: välfyllda väskor överlämnas till rivalens kommande motståndare. Valfyllda av eurosar.

Fuffens
Det Messi gjorde var inte rätt. Men, de som filmar till sig straffar gör inte heller rätt. De som gör mål i off-side erkänner inte att målet borde vara bortdömt. Exemplen kan bli många. De som fifflar med matcher gör inte rätt. Oavsett om det sker på plan eller uppe på VIP-läktaren. Tyvärr har fotbollen blivit så, i stora delar av Europa. När saker som dessa sker, HUR ska man då se på grabben som hoppade in på parken i Köpenhamn och vill skippa det han tyckte var rättvisa?

Det börjar bli dags att svenska sportjournalister inser att spansk fotboll inte är svensk fotboll, och att politik och pengar (i vissa avseenden kallas det korruption i svensk press) är ett faktiskt styrmedel i La Liga. LFP, det spanska fotbollsförbundet är precis lika neutrala som en NATO-styrka i Irak. Det gör att jag mår illa av la liga, men samtidgt att jag älskar det.

Oförsvarbart
Messis "Guds hand" är ett mål som vilket feldömt mål som helst. Punkt. Det som oroar mig dock är att Barca har ett så extremt dåligt försvar. Idag var den stora tabben Oleguer Presas. Det är han som får ta ansvaret för att Real Madrid tar hem ligan i år. Men, den som ansvarar för att Barca förlorat säkerhet i försvar och även många poäng, det är Thuram. Långsam och trött...ja näst intill nyvaken. SNÄLLA, byt klubb.

Under ytan

2007-06-09T15:11:00.000-07:00

Havet lockar. Värmen har äntligen börjat pulsera fram, men något tar emot. De där algerna. Vi bor vid ett hav som hela Europa antar måste vara det renaste som finns...för det vet man ju att Svenskar och finnar lever redan i framtiden och sätter alltid miljön i första rummet. Östersjön är exotisk...och vattnet kristallklart är klart.

Därför skäms jag när jag ser ansamlingen av alger i vår annars så extremt vackra skärgård. Jag släms över att jag inte kan se botten om det så bara är en meter djupt. Det är vårt fel. Det är finnarnas fel. Det är ryssar, polacker och tyskar fel...men självklart...polackerna får ta skiten. Vi andra är ju för fina för att kunna skita ner...

Jag vill bada i havet, men det tar emot. Jag har vant mig vid kristallklart vatten på Costa Brava. Jag sitter just nu och kollar sista minuten priserna till Medelhavet/Adriatiska havet...för jag tror jag står över algerna. Åk till en insjö då!...kanske du tänker. Jo, det ska jag...men jag vill även till havet. Ändlöst se ut över vatten. Ändlöst se botten.

Epitafios - Tack Public Service!

2007-06-09T06:59:00.000-07:00

Jag måste medge att jag ganska så flitigt följer flera serier på tv...den ena bättre än den andra...den tredje sämre än den fjärde. Men på något sätt lämnas man kvar med en tomhet för man kan trixen...man har blivit uppfödd med brittisk och amerikansk dramaturgi och ingenting förvånar längre. Därför blev jag så oerhört glad när jag i går kväll såg första avsnittet av Epitafios - besatt av hämnd.

Ja, först så måste jag ju medge att en stor del av min glädje bottnar i att serien kommer från Argentina och att SVT äntligen vågat satsa på en spanskspråkig produktion som inte har signerats Pedro Almodovar. Mycket bra SVT! Det blev med ens mycket behagligare att betala tv-licensen. Detta är Public Service.

Visst är även denna serie starkt influerad av anglosaxiskt berättartradition... i alla fall vad det gäller det som vi känner till som en sådan. Till syvende och sist är berättartraditionen latinsk...de där gamla sovlakiälskande filosoferna ni vet. Epitafios är en argentinsk serie som hämtat sin inspiration från den mörka kriminal genren...man blir smittad av en känsla av så väl När lammen tystnar som Seven...men ändå inte alls. Det där typiska argentinska tränger igenom...kanske påverkas jag för mycket av språket, sättet att formulera och intonera...men denna historia är speciell. Almodovar goes psychotic. Alltså, inte på gränsen till ett nervsammanbrott utan rent språngande galen och livsfarlig. Och vad kan man klaga på när "Kurt Wallander" blir överfallen och söndersliten av två rottweilers i första avsnittet. Snipp snapp slut...i första avsnittet gjorde de sig av med sin supersnut. Kolla in Epitafios - besatt av hämnd nästa fredag på SVT 2.

Att ha en spanjorska hemma

2007-06-06T06:01:00.000-07:00

Att ha en spanjorska hemma kan betyda flera olika trevliga saker. Bland annat kan det betyda att du får höra den här låten gnolas om och om igen.

Fint väder kräver fina skor

2007-06-06T05:41:00.000-07:00

Fint väder kräver fina skor. Det vet vilken kvinna som helst. Dåligt väder kräver bra skor. Det är inte lika lätt.

Min sambo har lyckats få tag på ett par riktigt snygga sommarskor. Så snygga så att till och med jag som ointresserad man höjer på ögonbrynen och utbryter i ett ovant "Wow!". Idag är det toppenväder och dessutom nationaldag, så självklart är kravet fina skor...och naturligtvis de nya som även jag har fallit för. Resultatet borde jag ha förutspått. Skoskav.

Att skor är den fjärde statsmakten är väl inte att diskutera. Frågan är väl snarare hur man ska handskas med det fysiska lidande det frammanar...kanske man skulle köpa skor med fötterna redan i...köra protessvängen helt enkelt. Då har man ju löst både skoskav och storleksproblem.

Huvudbry i musikverkstaden

2007-06-06T02:40:00.000-07:00

Jag är på jakt. Jag har fått en fysisk order från min ömma rygg som säger att det är dags att hitta en gitarr som väger mindre än sju kilo, men som ändå rockar fett och ger mig just det där soundet jag vill ha. Det där äkta rena kraspiga ljudet. Vojne, vilket projekt!

Olyckligtvis nog bor jag på en plats där tillgången att pröva ut olika gitarrer inte är speciellt stor. Näst intill obefintlig vad gäller de gitarrer jag är intresserad av. Att försöka avgöra ett ljud genom att titta på bilder i olika web-shopar är inte direkt enkelt. Jag har hittat några favoriter...men, vad vet jag innan jag testat, klämt och dragit i strängar.

Det har med andra ord blivit huvudbry i Musikverkstaden.

Fotbollspsykos - det nya slagfältet

2007-06-04T10:02:00.000-07:00

Det var en resa som svensk fotboll inte checkat in till på länge Det var en resa av ett initiativ rikt anfall...och viktigast av allt...det handlade inte enbart om långa höga bollar över mittfältet. Det var en solig dag fram till att Fandel blev tvungen att avbryta matchen. Rätt beslut. Däremot om beslutet att ge Sverige vinst med 0-3 var korrekt, det vet jag inte. Kanske bättre blåsa av matchen och långt senare spela det som återstod...inför tomma läktare. Jag vet inte.

Jag vet dock att vedträn yr i fotbolls-Sverige och fotbolls- Europa just nu. Hiskerligt fnöskiga vedträn som tänder eld av bara farten. "Vi måste få bukt med våldet!". Ja, självklart ska man inte acceptera det som har hänt. Men VAD är det som har hänt? Fråga killen som gjorde det, inte ens han själv verkar ha någon koll.

Jag hörde en forskare en gång, som skrivit en bok om huligansism, säga att fotboll är ett substitut mot krig. Allltså, vi testosteronstinna män är i behov av våld. Vi måste hålla på ett "vi" som ska förgöra "de andra". De flesta av oss lyckas bra med att ha distans till detta och nöjer oss med att skrika "Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, där satt den!!" eller kanske drar vi oss till "Dommarjävel!". Vi håller på vårt lag och för en stund ligger hela vår existens och självbild i spelarnas händer (fötter) och de är våra krigare.

Sedan finns det de som inte klarar av att dra gränsen. Som själva ger sig in i striden, men som använder knutna nävar och trasiga flaskor i stället för dobbar och knäskydd. De lever ut kriget. De har fotbollspsykos.

Jag vet inte vem killen var som hoppade in i matchen i lördags. Han var knappast en ultra...snarare ultrapackad eller ultrastörd. Det viktiga med vad han har gjort...och jag tror faktiskt att han gjorde oss en stor tjänst...var att visa hur oseriösa förbunden är mot detta. De pratar om säkerhet, de pratar om fairplay...men när en lönfet dansk kan springa in och lappa till domaren och sedan klara sig helskinnad undan...ja, vad skulle då inte en mob med ultra kunna göra. De skulle kunna starta krig. Ett krig mot civila.

Fandel gjorde rätt som blåste av matchen. Men, det kommer helt att sakna betydelse om inte UEFA gör något radikalt nu.

Spanska Idol - Chenoa

2007-05-27T02:19:00.001-07:00

Tänkte att jag skulle presentera lite av urvalet i den spanska popvärlden. Chenoa var en av de som först ställde upp i spanska Fame Factory...eller Idol. I Spanien kallas det Operación Triunfo. Samma koncept.

Jag är ganska säker på om det var andra säsongen, men jag vet att det var samtidigt som David Bisbal...och om jag inte missminner mig så slaskade de lite mule under nära två år. Bisbal har nu blivit äckligt stor i de spansktalande länderna. Chenoa är inte långt efter. Låten du finner här spelades mycket på radio innan jag drog från Spanien. Typisk poplåt som är ganska bra...
">

Laglig barnhandel

2007-05-20T09:14:00.001-07:00

Jag är som sagt ganska så besatt av FC Barcelona. Det liksom bara blev så och varför har jag inget bra svar på. Sedan 2002 är jag culé (Barcafan) och blaugrana (blåröd).

Under min tid som blaugrana har jag följt laget och klubbens framfart med lidelse i så väl framgång som motgång. 2002 fanns ingen Ronaldinho eller Messi i klubben och laget klängde sig fast vid en åttondeplats i tabellen. Intressetet har varit lika stort oavsett.

Det finns någonting inom fotbollsvärlden som förbryllar mig. Det fascinerar mig lika mycket som det i vissa fall äcklar mig. Det handlar om värvning av unga talanger. Eller på ren svenska, handel med barn. Klubbarna ser det förstås inte så, inte alltid heller barnet i fråga eller dess föräldrar heller. Klubbar vill knyta till sig unga talanger så tidigt som möjligt för att sedan ha dem att tillgå när de blir äldre utan att behöva betala stora transfersummor, eller för att kunna sälja dem vidare och få in hyffsat med euros. Barnet och familjen ser möjligheten till en fantastisk fotbollsutbildning i en prestigeklubb.

Det skrivs om detta iderligen i svensk press...men ifrågasätts sällan. Det pratas bara om ett underbarn som har fått möjligheten i ett stort klubblag. Nu senast i Bayern Munchen. Visst det handlar bara om fotboll. Men för klubben och föräldrarna till barnet handlar det mycket ofta mer om klirret i kassan. Barnet...ja, det kommer att få arbeta...hårt. Frivilligt? ja visst, men kanske inte alltid. Det handlar trots allt om ett arbete...ett arbete som kanske utförs i ett land som inte är det egna...och det är ett barn som utför det...med ett kontrakt skrivet av vuxna.

Så, det är bra att tänka på det. När det gäller sport, så är det tillåtet med trafficing.

Julieta Venegas och sommaren

2007-05-20T08:02:00.000-07:00

Julieta Vengas hade en braksuccee i Spanien med "Me voy" förra sommaren. Jag tror den lyckades ta sig till Sverige också, men i Spanien maldes den fram och tillbaka på tv och radio i samma fart och utsträckning som "the worrying kind" med den sjunkande arken.

Jag känner att Me voy fungerar den här sommaren också...och för de som har missat den. Håll till godo!
">

Bränna sprit - inte däck

2007-05-20T07:43:00.000-07:00

Sverige ska bli det första landet i världen som klarar sig utan olja. Vårt oljeberoende ska vara över år 2020. Detta är inte endast en politisk vision utan en faktiskt målsättning för så väl politiker, industri, universitet, jordbruk, biltillverkare, tjänstemän och för lilla Ida som ska börja 1:an till hösten. Alla ska med, som en misslyckad valslogan ville göra gällande, och processen har redan startat.

Det är redan känt att man som medborgare får 10 000 kronor i handen av regeringen om man köper en miljöbil. Jag är ganska så bombsäker på att detta bara är början och att det är läge att bli insatt i miljöbilsutbudet. Om ambitionen verkligen är att vara totalt oljeoberoende 2020, då hjälper ingen futtig tiotusing i premie för att köpa en miljöbil. Jag är övertygad om att bensinskatten successivt kommer att chockhöjas…samtidigt som oljepriset i sig själv kommer stiga. Utöver detta kommer bilskatten att chockhöjas för bensintörstiga bilar. Det kommer helt enkelt bli omöjligt att äga och bruka en bensindriven bil om några år. Bra! Mycket bra!

Det som oroar mig, ur ett konsument perspektiv, är att det inte finns speciellt mycket att välja på ännu vad gäller miljöbilar. Volvo och Saab har ju kommit långt, men alla har ju inte råd med en bil som kostar från 250 000 kronor och uppåt. Visst, Ford och Kia har också miljöalternativ och det finns fler modeller som har det. Men. Det förvånar mig att så många stora namn inom bilbranschen inte verkar ha det. Jag har besökt olika hemsidor för så väl europeiska som asiatiska märken och jag förvånas över hur litet utbudet är.

Jag är helt på det klara med att nästa bil jag ska köpa kommer att vara en miljöbil. Antagligen blir det en sådan som drivs på både bensin och etanol. Kan ju bli läge för att tanka bensin ändå. Kanske inte etanol finns tillgängligt överallt. Eller… man vet ju aldrig, eftersom informationen hittills är så bristfällig, kanske kommer riksdagen på att etanolen måste monopoliseras eftersom det finns risk för att svenskarna börjar dricka sig fulla på bensinstationerna.

Jag är positiv till att vi blir av med oljeberoendet. Mycket positiv. Men snälla herr politiker, hjälp oss i denna förändringsprocess.

En sån jänkare 3

2007-05-16T15:40:00.000-07:00

År 2000 befann jag mig i North Carolina och gjorde intervjuer till min magisteruppsats. Jag intervjuade studenter vid ett college och vi pratade bland annat om livsmedel. Många var rätt så skärpta....men lika skärpta som dessa var så var andelen korkade lika korkade. Jag minns en kille...han hade noll koll. Nu minns jag inte exakt vad han studerade, men det är inte så väsentligt för jag tror inte att han minns det bättre själv heller. Han befann sig på detta college för att han var enjävligt bra quarter-back. Det var väl ingen som brydde sig om något annat.

Denne muskelbit och jag satt ner och pratade om livsmedel och produktionen och behandlingen av dessa. Samtalet gick trögt. Mycket trögt. Min ambition var att vi skulle diskutera genmodifiering och biokemiska tillsatser, men jag blev hela tiden medveten om att jag var tvungen att bryta ned det i enklare mer vardaglig form. Mer konkret. Så, till slut hamnade vi på ämnet bröd. Jag frågade vad han kände till om tillsatser i bröd. Det var han säker på att det inte fanns några. Då frågade jag honom hur länge han trodde att bröd skulle kunna hålla sig innan det blev dåligt. Han bara tittade på mig med en "sly look" och jag kände mig tvingad att fylla i..."alltså, innan brödet blir mögligt"

Han såg mig uppriktigt i ögonen och sa "I did not know bread could go bad".

Stackars lilla flicka

2007-05-16T14:59:00.000-07:00

Jag har blivit sittande framför amerikanska reality serier på senaste tiden och ikväll var det två stycken på raken: Top Model och Pussycat Dolls. Det är intressant att det i dessa olika "wannabe"-serier återkommer samma språkbruk hos deltagarna vad gäller deras drivkraft. De är alla med för att de har blivit skrattade åt tidigare, för att de var fula och feta, för att de var för tysta eller knäppa. Reality serien är ett verktyg för att vissa omvärlden att de alla har varit fula ankungar men att de nu är svanen top de luxe. De första gångerna jag hörde den här historien dras så svalde jag det.....stackars lilla flicka...det är klart du ska vinna. Och kanske var det så också.

Idag såg jag Pussycat Dolls...ett program där unga tjejer har möjlighet att bli den nya medlemmen i popbandet med just namnet Pussycat Dolls (se bilden). De flesta tjejerna som intervjuades gurglade ur sig ett inpräntat mantra att eftersom de varit så feta, fula, fattiga och tvingats äta maten från golvet i mammans rostiga bil från -78 så bara måste de vinna nu...för det är de värda. Vadå värda?

Reality har nått en punkt...i alla fall för mig...där jag sympatiserar med det genuina. Talang och ärlighet. Punkt. Resten kan få åka hem första dagen. Men, jag vet. Det blir ingen bra tv av det.

En sån jänkare 2

2007-05-16T14:50:00.000-07:00

Ja, vad säger man. Den här vägskylten får mig att tänka på min polares morsa som kläckte en odödlig fras när vi var så där 17 år och polaren köpte en el-bas. Hon tittade förskräckt på honom när han kom hem med den och hon utbrast "Lova mig att aldrig spela med den där ute när det regnar. Du kan få en stöt och dö"....Jo, sannolikheten för att man ska få en dödlig stöt av att spela el-bas utomhus när det regnar, är ungefär lika troligt som att min polare skulle få för sig att ta med sig den ut och spela när det regnar. Undrar om hans morsa är jänkare?

Vem ska jag vara?

2007-05-16T08:16:00.000-07:00

Oj. Nu får jag nog börja tänka mig för. Adressen till den här bloggen har börjat cirkulera bland vänner och vänners vänner, bland arbetskramater och på arbetets data-logg. Jag kanske får börja tänka lite på frispråkigheten...och min sociala status... nu när jag kanske inte längre är så anonym som jag trodde. Kanske bäst att tänka på fasaden. Eller ska jag bara ösa på kanske? Skapa en nidbild av mig själv och sedan slugt iakta om folk i min omgivning börjar se på mig med andra ögon...undvika kontakt...prata bakom ryggen. Det skulle i och för sig vara ett ganska kul expriment. Men, totalt uddlöst nu när jag skriver om det på bloggen. Det finns nog inget bättre än att lämna er här och nu i ovisshet...Är det jag skriver på allvar eller inte...Jag vet inte.

Vino Catalán - Penedés

2007-05-15T13:45:00.000-07:00

Då ska det börjas. Här kommer första delen i en serie av inlägg som kommer att hamna under temat Vino Catalán (Katalanskt vin). Jag mjukstartar med det vindistrikt jag först kom i kontakt med i Barcelona. Vid mina första söndagsmiddagar med min flickväns familj stod det för det mesta en vit Bach på bordet. Bach kommer ifrån Penedés och är ett av de äldsta vindistrikten i Spanien, men inte alls så välkänt som till exempel Rioja. Produktionen har varit igång sedan sent 1800-tal och består av både rött, vitt, rosé och Cava (Spaniens Champagne).

Anledningen till att jag tar upp ett vindistrikt som Penedés här på bloggen är att jag tycker att det har fått oskäligt lite uppmärksamhet i Sverige, trots att det finns ett hyggligt utbud på Systembolaget. Dessutom för att jag själv har många av mina egna favoriter från just Penedés, så som till exempel Sumarroca som man hittar de billigaste varianterna av i Sverige. Annars är flaggskeppet Torres - Sangre de Toro.

Om du åker till Spanien och har lite intresse för vin så tycker jag du ska ta dig lite tid att gå till en vinbutik och kolla upp Penedés. Du får förvånansvärt mycket bra vin för pengarna.

Hur gör man pengar på musik?

2007-05-15T13:08:00.000-07:00

Jag är kluven. Å ena sidan tycker jag att nedladdning av musik är bra, och å andra sidan förkastar jag det. Att tanka mp3 ger mig den självklara möjligheten att förkovra mig i en myriad av genrer, artister och låtar. Jag kan leta mig fram, hitta nya guldådror, skapa mitt eget oändliga bibliotek. Fantastiskt!

Men varför gör jag inte det? Varför tar det så emot? I min skivsamling finns det på sin höjd 5 brända skivor som jag inte redan har orginal. På min dator finns 4 fulllängdare och några strölåtar. Men, det är allt.

En del i det hela beror nog på att jag vill ha "hela paketet". Alltså, jag vill ha hela produkten med plast/pappersfodral, text/bildhäfte och skiva...inte bara en "virgin cd". Jag vill ha något att ställa i hyllan...och kanske lite så som den franske filosoferaren Bourdieu pratade om socialt och kulturellt kapital...så kanske jag vill att de cd-skivor som står i min hylla ska bidra till att visa vem jag är; Jag lyssnar på den här musiken - därför är jag den jag är.

Sedan kan jag inte komma ifrån att jag tar ställning för upphovsmakarna. Det har att göra med mina egna tonårsdrömmar om att kunna leva på musik...att bli rik, känd och erkänd. Väldigt få artiser och band har den möjligheten idag om de inte har ett mega marketingföretag bakom ryggen som brer dollars över medievärlden som en amerikan brer lönnsirap över sina pannkakor. Få artister har den möjligheten. Band som idag repar efter jobbet och spelar in sin tredje platta i svågerns vardagsrum hade innan MP3-tankadet började kanske kunnat leva helt och fullt på musiken och kanske kunnat unna sig en flådigare bil och kanske rent av borsta tänderna i champagne. Idag är dessa idoler fortsatt idoler, men i stället för Porche och skumpa består flärden av Skoda och Med Mera kort. De är inte mindre idoler för det. De är inte mindre musiker för det. Men, de får mindre betalt för samma produkt. Och jag är ledsen att behöva upprepa detta mantra...men de är faktiskt bestulna på sitt arbete. De står i kläm på skivbolag och MP3-tankare.

Nu fläktar en ny frisk våg av artister som försöker klara sig utan skivbolagen och säljer sin musik direkt på nätet. Detta verkar mycket intressant, men jag tror det är för tidigt att uttala sig om vilket ekonomiskt resultat det kommer ge till den som producerar. Det verkar ju trots allt som att det blir otäckt mycket mer jobb för så ofantligt mycket mindre pengar. Skriva låtar, arrangera låtar, spela in låtar, producera låtar, mastra låtar, lansera låtar, marknadsföra, boka spelningar, mediakontakter, försäljning etc etc etc etc etc. Allt får du göra själv ...och utan värdefulla kontakter.

Hur gör man pengar på musik?

Gillar du?

2007-05-14T13:29:00.000-07:00

Gillar du att resa? Gillar du att shoppa? Gillar du chocklad? Har du svarat ja på två av dessa frågor så har jag ett resmål klart för dig. Ta första bästa flyg till Barcelona, ta dig in till city och gå uppför Rambla Catalunya. När du är i höjd med Concell de Cent så viker du in på den samma åt höger. PADAM! Du är framme i chockladhimlen - Cacao Sampaka.

Hos Cacao Sampaka hittar du extremt god och fin chocklad från världens alla länder. Vi snackar ren chocklad men med en hel del olika smaker, presentationer och storlekar. I affären finns även en liten bok handel...om chocklad är klart...och ett café ...som erbjuder husets egna produkter.

Spöstraff på den som besöker Barcelona och missar denna oas

Mmm...Estrella

2007-05-14T13:09:00.000-07:00

Det finns vissa saker jag saknar mer än andra från Barcelona. Idag när värmen och solen letade sig fram efter ösregnet kom just en sådan där längtan...mmm en Estrella por favor! Men, den finns ju dessvärre inte på Systembolaget. Brorsan San Miguel finns visserligen (till hutlöst högt pris), men det är inte samma sak. Mmm...Estrella

Stress - chefens problem

2007-05-13T08:15:00.000-07:00

Jag jobbar på en arbetsplats där kraven på produktion är hög. Dokument ska skrivas, handlingar ska begäras in, telefonsamtal ska bokas och telefonsamtal ska besvaras. Allt i sin ordning och i sin oordning. Det är ett arbete efter konstens alla regler men med ett prestationskrav som mer ser till statistiska resultat än till det faktiska resultatet. I mitt fall betyder det en god service. Jag har inget större problem med detta, men jag börjar oroa mig för mina kollegor.

Jag jobbar på en ganska ny enhet och alla är nyanställda, och en hel del av dessa är även färska i arbetslivet. Jag är väl ganska färsk också när jag inte har jobbat i så många år ännu. Men, jag har perspektiv. Jag har gått in i den där berömda väggen. Jag vet var min gräns går, jag vet när pressen och stressen blir kontraproduktiv. Jag vet också att sådan stress och press sänker produktiviteten. Jag försöker förklara detta för mina vänner, men de hinner inte alltid förstå för de har så mycket att göra.

Min ambition är att vara flitig. Jag jobbar på så hårt jag kan, men jag stressar inte i väg. Jag vet av erfarenhet att då får jag göra om samma sak igen när jag inser att det blev fel. Jag jobbar inte mer för att saker blir liggande eller för att det kommer in mer jobb eller för att någon blir sjuk. Jag gör mitt jobb, jag hjälper mina kollegor och jag löser det som måste lösas. Resten skiter jag faktiskt i...när klockan är slagen går jag hem och glömmer jobbet tills nästa dag. Jag har hyrt ut min dyrbara tid 40 timmar i veckan. Det kan vara så att någon annan vill hyra den längre fram och då ska jag se till att den är i bra skick. Allt annat, att jobb blir liggande på hög är ett problem för min arbetsgivare. Jag uppfyller min del av kontraktet...och vad jag vet så skrev jag under på att jag bara är en person och att den personen ska arbeta 40 timmar i veckan. Om inte allt arbete blir gjort är det inte mitt problem, det är arbetsgivarens problem.

För mig är det solklart...varför är det inte det för mina kollegor? Men det är kanske så att den solen inte når in under alla de papper under vilka mina kollegor är begravda.

En sån jänkare

2007-05-13T07:56:00.000-07:00

När jag var fjortis och ville bli rockstjärna alternativt filmregissör i Hollywood så fanns inget sexigare än USA. Landet där allt var möjligt...landet där man äntligen kunde LEVA. Ja, med åren har man blivit äldre och lite visare...man har insett att det kanske var grönare där på den andra sidan. Först vill jag säga att jag inte tillhör de som med automatik kristiserar och förkastar USA, jag anser att jag har en hyffsat nyanserad bild av landet och dess invånare, men jag tillhör dem som ömsom oroas, förundras och förbluffas av denna kultur och den information som ibland når fram till mig från andra sidan atlanten.

Därför skapar jag nu ett nytt tema på min blogg: En sån jänkare. Så fort jag hittar något knas, något oroande eller bara skrattretande som kommer från andra sidan...om så bara en bild...ja, då är det möjligt att det hamnar under denna rubrik.

Drömlaget har svårt att vakna

2007-05-13T03:44:00.000-07:00

Barça står skakat. Utskåpningen mot Getafe i cupen var inte ens någon väckarklocka...det var en gong-gong av gigantisk dimension. Real Madrid är formstarka och Sevilla bränner sin energi så att det ger utslag på ozonskiktet.

Det är något i grunden som är fel i Barça. Oro för sommarens transfer eller att det varit förlite disciplin i truppen? Jag vet inte, men jag börjar nu på allvar oroa mig för att det inte blir den tredje raka liga titeln.

Vad behöver göras? Rijkaard sitter nog kvar. Men, någon av de stora försvinner. Mitt tips är att någon av Ronaldinho, Eto'o eller Deco måste flytta på sig för att skapa ny atmosfär i laget. Det talas mycket om förhandlingar med Henry. Vore väl en supervärvning, men tror inte det är vad laget behöver. Jag ser fem ra viktiga värvningar; central anfallare, högerytter, defensiv mittfältare, högerback och mittback. Namn jag vill se är Frank Ribery och Xabi Alonso, sedan är jag öppen för förslag.

Den stora förväntan ligger dock för mig i Bojan Krkic och Giovanni Dos Santos. Nästa säsong kliver de upp från b-laget, och jag hoppas att de har just den där hungern och kaxigheten som seniorerna har börjat tappa.

En Ark ska inte sjunka

2007-05-13T02:04:00.000-07:00

Varför bli förvånad? Varför irriteras över denna placering? Det var ju så självklart. Ark förmådde inte mer och det förvånar mig inte alls...någonstans. Lite drygt att komma med denna insikt så här dagen efter. Jag kunde ha skrivit det för en vecka sedan, men det gjorde jag inte. Jag gör det idag...med facit i hand.

Jag tycker att rätt låt vann. The Ark och Sverige förtjänar sin plats. Det är inget att förvåna sig över. En Ark ska inte sjunka...men denna Ark var så överskattad och så överproducerad att man glömde tänka på att själva grundidén skulle fungera....dvs att låten skulle hålla...arken skulle flyta. Så, nu har det hänt igen. Först byggdes regalskeppet Wasa...överdekorerat och oövervinnligt...sedan skapades the Ark...båda sjönk som en sten när de glömde bort att det de skulle göra var att de skulle flyta och bli odödliga.

På tv har vi kunnat följa inför Eurovision med skandinaviska förståsigpåare som höjt the Ark till skyarna och som totalsågade till exempel Ukraina och Rumäninen. Jag kan inte påstå att jag tyckte vare sig Ukraina eller Rumänien var bra låtar, men jag tyckte dessa förståsigpåare borde förståsigpå att just dessa bidrag hade all den potential som the Ark inte har.

Låt oss börja med Ukraina....spektakulär trans-disco-pop (till skillnad från the Arks Elton John inspirerade trans-disco-pop) med en melodi som ofrivilligt sprängs in mellan tinningloberna och ett helt hav av unga ravare i så väl öst som väst som gladeligen skickar sms. I relation står ett light-transigt hedenhösband och leker rockstars...alltså the Ark. Låten har jag hört tusen gånger på radio, men melodin har inte fastnat och jag sjunger den därför inte i duschen. Jag hatar Ukrainas låt, jag har hört den typ två gånger...men, nog sjunger jag den i duschen.

Rumänien får 12 poäng från Spanien...när det finns många rumäner i Spanien, precis som Tyskland röstar på Turkiet. Man måste vara smart. För att vinna Eurovision måste man tänka svågerpolitik...och det går inte att nöja sig med att försöka charma sina grannländer om man heter Sverige...för vi har inte tillräckligt många sådana.

Men, poängen i det hela är att Sverige tror att om vi tycker låten är bra så kommer hela Europa ligga på knä framför oss och skrika "Snälla Sverige, låt oss få rösta på er". Ärligt talat är jag förvånad över att vi fick så många röster som vi fick. Jag är däremot inte det minsta förvånad över hur tio-i-topp listan ser ut (med undantag för Turkiet). Bidragen på tio-i-topp är inte bara ett reslutat av grannländers svågerpolitik utan även fråga om smartare låtval...mer spektakulärt, enklare melodier och intressantare arrangemang.

Vad behöver Sverige göra för att vinna då? I Aftonbladet idag står det att vi bör skicka Ronny och Ragge. Återigen visar Sverige tecken på detta inskränkta tänkande. Det finns inte en moldav, lett, andorian eller maltés som skulle rösta på ett svenskt gällivarehäng. Jag tycker att vi i stället ska visa på den mångfald som finns musikaliskt i Sverige...ett bidrag som kan attrahera flera länder och inte stirra oss själva blint i naveln. Så snälla Ola Salo...inse att den största dyngan i denna dyngtävling...det var du.

Todo Barça - vilken såpa

2007-05-06T01:43:00.000-07:00

Vi människor tycks ha ett behov av att historier berättas för oss. Vi vill försvinna bort i en annan verkliget och lära känna andra människor och följa deras öden. Vi gör detta varje dag i tv-serier och på bio. Vi har gjort det i alla tider genom literatur och teater, vandringssägner och skapelseberättelser. Berättandet har blivit så viktigt för oss att vi till och med skapar vår egen identitet av det...vi skapar en berättelse om vårt eget liv som vi relaterar oss själva till och som vi även använder oss av när vi ska presentera oss för andra. Denna berättelse regiseras av oss själva lite olika beroende på vad vårt syfte är med berättelsen...vill vi bli av med personen? Vill vi bli nära vän med personen? Vill vi ha personen i säng? Vi är berättare. Allt med ett syfte...om det så bara är för att förströ tiden något och glömma vardagen ett tag. Vi berättar och blir berättade för.

Men i allt identitetsskapande så är det skönt att få försvinna bort ibland. Därför gnuggar vid ned rumpan i soffan och kollar på TV eller DVD...eller vilken verklighetsflykt nu vi väljer. Jag ska erkänna att såpor aldrig varit min grej, men jag har känt behovet av att ha en såpa att följa. Och jag har hittat min egen såpa, men den är något mer interaktiv än att bara gnugga ned rumpan i soffan...och det är en typ av såpa som gjorts möjlig av just internet.

Min såpa heter Todo Barca och handlar om att jag följer fotbollsklubben FC Barcelona på deras officiella hemsida, webtidningar, webradio- tv och bloggar. Jag skapar min egna informationskanaler och skapar mig min egenberättelse/såpa om vad som händer i klubben. Intriger, lycka, sorg...allt rymms i Todo Barca. Och säsongen i Todo Barca är som allra bäst just nu. Nu är den mycket spekulativ...det är jakt...fula fiskar lurar i vattnet...dragkamp. Jag pratar om spelarmarknad. Innan jag blev fotbollstokig tyckte jag att det där med transfermarknad var något helsjukt, men tycker nu förtiden det är hemskt beroendeframkallande. Vilka spelare ska man lyckas knyta till sig och hur kommer det att påverka laget? hur ska man lyckas få dessa spelares klubbar att släppa dem? Hur ska man lyckas behålla de spelare man har...med tanke på de egon de har och de pengar de kräver...ruggigt spännande och ruggit beroendeframkallande.

Nu har jag inte tid att skriva mer för jag måste kolla så att Chelsea inte har lyckats kycka åt sig underbarnet Giovanni Dos Santos, samt se om Frank Riberery har uttalat sig om ryktet att Frank Rijkaard vill ha honom som ersättare till Giuly.

Blind kärlek - Blind Musik

2007-05-05T14:42:00.000-07:00

Ibland hittar man de där artisterna som riktigt tar tag i en...i mitt fall brukar det mest vara musiker...gitarrister, sångare och låtskrivare som har det där extra som gör att man står där som en borttappad hink tuggad broccoli och bara dreglar...alltså, helt utan sans och reson. Jag har fått flera sådana upplevelser och jag vårdar dem ömt...och jag hoppas på många fler.

Min nuvarande husgud är egentligen en kille som jag inledningsvis tycke var lite för mycket west-coast. Men, efter att ha lyssnat lite mer, och blivit förbannad över att han musikalist var flera ljusår mognare än mig och samtidigt yngre, hänfördes jag av hur han så enkelt gjorde svåra ackord och arrangemang så roliga och så kommersiella...och så toppade han det med riktigt bra texter. Rötterna ligger i soul och blues...men west-coast. Jag talar om John Mayer.

Det vore väl ett ganska så lamt blogginlägg att skriva att John Mayer är min "idol", men det är inte heller det jag vill diskutera. Det intressanta med John Mayer är att han förbryllar mig. Han är för mig ett uppenbart musikaliskt geni, en palett av känsloyttringar vad gäller så väl enskilda toner, harmonier och ord som valsmakat sätts samman till berättelser som berör...på ett enkelt sätt. Ja, så jag tycker inte det är så konstigt att jag har fått bilden av honom som en kille som är rätt så skärpt, inkännande och romantisk. En djuping. En konstnär.

Nu kommer jag till saken. John har blivit kär...och det förbryllar mig. Det är inte det att jag förväntar mig att pojken ska vara en ensam varg som är olyckligt kär och en sådan där som ingen tjej förstår sig på. Klart pojken ska få vara kär. Men det förbryllar mig å det grövsta med tanke på vem flickan är. Jessica Simpson. Just det, Jessica Simpson.

Jag antar att det inte bara är jag som sett hennes egen lilla dokusåpa där hon visade att hon hade lite mer hjärna än Ann Nicole Smith men avsevärt mindre än en burk tranbärssylt. Fysiskt så är väl Jessica snygg, riktigt så på bild i bland måste jag medge. Men när bilden börjar röra på sig inser man att det är just bara yta...och kommer det ljud till den rörliga bilden, ja då inser man att ljusen inte är tända där inne. Jag är ledsen att jag är så elak mot din flickvän John, men jag kan liksom inte låta bli. Vem är det du lurar? Mig, dig själv ...eller Jessica? Är ditt artisteri bara en produkt en fasad och hela bilden jag har av dig som en artist och människa en illusion? Eller är du den där iåtvända svårförstådda tonåringen som ingen ville gå på skolbalen med och nu tar du din chans med tidernas home coming queen?...Eller vad? Eller är det bara kärlek...en sådan där kärlek som ingen kan förstå sig på. En sådan där kärlek som gör människan blind. Så kan det nog vara. I så fall har jag mycket mer att hoppas på av ditt musikskapande. För vad blinda musiker kan prestera...ja, det känner vi väl till.

Jag är blaugrana

2007-05-05T12:18:00.000-07:00

Jag blev på allvar smittad av fotbollsviruset under min tid i Barcelona. Barca var väl redan mitt favoritlag, men fotboll hade väl aldrig betytt så mycket för mig om det inte handlade om landslaget och något större mästerskap. En lindrigare förkylning egentligen. Nu har jag väl hämtat mig något från Ebolan...om man ska fortsätta med liknelserna.

Jag blev ordentligt besatt av fotbollen under min tid i Barcelona...och det är väl inte svårt att förstå när det finns ett tiotal dagstidningar som bara handlar om fotboll...fyra av dem bara om Barca...samtliga ligger på en volym om minst 30 sidor per nummer, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året. Utöver detta sänds fotbollsnyheterna ut av ett antal radio- och tv stationer...för att inte tala om alla expertkommentatorer som sitter med sin kallt skummande Estrella och en bocadillo på kvarterskrogen.

Jag känner nu när jag har kommit hem till Sverige att jag lyckats släppa Barcelona ganska mycket, men fotbollsfanatikern finns kvar hos mig...och jag vill nog inte heller att han ska flytta ut. Vi trivs rätt bra ihop. Jag kollar dagligen, ja flera gånger per dag, de stora katalanska sporttidningarna på nätet, lysnar på matcher på web-radion (så länge inte matchen går på TV4+).

Jag är en svensk tillbaka i Sverige...men jag är något mer nu för tiden...jag är culé...och jag är blaugrana.

Svensk film är bäst på Svart

2007-04-21T12:33:00.000-07:00

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg nu. Dagarna går lätt så fort. Lite lagom bakis tänkte jag halvligga i soffan och kolla på en svensk film - "Som man bäddar". Jag tänkte jag skulle ge den en chans för den hade fått hyggligt många plus i tv-bilagan. Men, jag orkade inte med mer än 20 minuter, så nu sitter jag till slut här och påtar med ett inlägg.

Saken är den att sedan jag flyttade tillbaka till Sverige har jag fått omvärdera min syn på svensk film. Så väl gamla klassiker som de mer moderna som jag missat medan jag varit borta. Visst finns det guldkorn bland de jag fått se så här i efter hand, så som till exempel Masjävlar och Fyra nyanser av brunt. Det finns svensk film som har något att berätta, som vill nå åt delar av oss och vrida runt, filmer som vill få håriga skogshuggare att lipa. Sverige har flera talangfulla regissörer och manusförfattare som i sina bästa stunder lyckas med detta.

Men....Ja, just det...MEN...dessa filmer och filmskapare drunknar i ett träsk av skitfilm. Den stora majoriteten av de filmer jag tänker tillbaka på och som jag har sett på senare tid håller inte måttet ens för en b-film. Men jag är osäker här. Det kan likagärna vara så att det som jag nu uppfattar som sega och otajmade filmer med uselt överspelat skådespeleri egentligen inte är något annat än just Svensk Film. Take it or leave it..liksom. Sverige är nog trots allt ett buskis land där Sällskapsresan, Drömkåken, Repmånad och Göta Kanal är det mest svenska vi kan tänka oss...och därmed också den bästa film vi kan tänka oss. Dessa filmer vinner ju jämt svenska folkets mest älskade filmer. De har alla sin charm, men som film är de ju hemska. Och det känns som svensk film har utvecklats därifrån...så som Hundtricket...Adam och Eva och allt vad som kommit efteråt. Det gör mig ont att titta på dessa filmer idag. Innan gillade jag dem starkt, men nu känns de helt utan rythm...helt utan poäng. Udlöst. Pinsamt.

Jag tycker dock att det finns bra film i Sverige, och de är enkelt att dra linjen mellan bra och dålig film i Sverige. Svart. Ordet är svart...och Sverige är bäst på svart. Det är ingen idé att försöka vara lättvindigt rolig, försöka göra en dramakomdei om föräldraledighet...eller vad fan som helst. Ska en bra svensk film bli till ska den målas i svart. Svart som i till exempel Bergman och Moodysson, svart som i att fan här gäller det att överleva ångesten och inte en raketattack, svart som Utvandrarnas öden hos Troell och svart som livsskildringarna i Torsk på Tallin. När det gäller Svart är fan Sverige bäst. Ska man lyckas med komdi i Sverige ska man heta Fares...eller möjligtvis Nutley i efternamn, eller vara kapabel att måla in svärta i komedin. Riktig svärta.

Så snälla SF, försök att förstå det. Ni gnäller hela tiden om att ni har så lite pengar...satsa dem då på rätt saker så kanske det blir lite klirr kassan...även från utlandet. Cissi Elwin, SF chefen alltså, har tydligen börjat fundera på det där och lagt fram planer på hur svensk film skall se ut i framtiden. Målet är att göra svensk film bättre genom att producera färre filmer och lägga all kraft på dem. Vidare menar hon att svensk film har framgångsrika regissörer och att vi är stora utomlands. Hon vill helt enkelt göra storbudget film för att få åka på Oscarsutdelning. Fine with me...Men måla den svart! Riktigt bäcksvart! Sveriges självbild gällande sin egen humor är skrämmande. Svensk film är inte rolig...den är pinsam...och så länge pinsamheten inte är svart...då är inte ens den rolig

Den SKA trilla dit

2007-04-09T14:30:00.000-07:00

Jag väntar på att den ska trilla dit. Jag skrapar och skapar och en och annan 25a eller 75a ramlar in...men mer brukar det inte bli. Triss.

Alltså, jag vet inte varför men i fallet Triss sätter jag ganska stor tilltro till Svenska Spel. Vansinnigt, jag vet. Men, ändå sätter jag någon slags tilltro till att jag kommer att kamma hem tillräckligt mycket slantar för att kunna roa mig lite kungligt och ha råd med de där objekten som jag sucktar efter och som från mitt I-världsproblemaiska perspektiv är ack så nödvändiga. Så därför Herr Triss. Vi behöver ingen olidlig spänning. Ska vi inte slå till med en gång och göra nästa skrapning till en alla tiders skrapning? Nå, vad tycks?

Och det, det ska jag säga dig Herr Triss, att om det inte passar så kan du känna dig körd. Då lämnar jag dig för Europatipset...jag har minsann fått inviter därifrån och jag har bra känning.

Den SKA trilla dit...vare sig du vill det eller ej.

Vardag igen, påsken slut

2007-04-09T13:06:00.000-07:00

Då var det dags igen...tillbaka till jobbet. Påsken har nått sitt slut och så många ägg har det väl inte blivit direkt. I morgon väntar samma arbetsbörda. Jag vet att det nu kommer att rulla igång ganska bra...i alla fall efter fikarasten...men, men just nu känns det ganska tungt. Tur att det är en kort vecka i alla fall.

Det som är så där lagom irriterande är att min flickvän har påsklov. Hon kommer på sin höjd grymta lite i sömnen i morgonbitti när jag reser mig upp. *fnys*

Behovet av en "babe-list"

2007-04-06T14:00:00.000-07:00

Jag har retat min flickvän med att jag skulle lägga upp bilder på vackra kvinnor på min blogg. nu har hon skapat en egen "babe-list" på sin egen blogg och lagt upp en bild på sig själv. Det är ju som en kittlande, pikande startsignal på att jag verkligen borde lägga upp min egen "babe-list".

Det får mig att tänka på fjortis-åren när man tillsammans med polare gjorde listor på allt..inte minst på de ouppnåbara drömtjejerna. Tjejerna som var snyggast, skulle vara bästa flickvän, hade snyggast kropp etc etc...och som oftast var äldre och talade ett språk vi inte alla behärskade. Tjejer som bodde i andra länder och var såååå out of our league. Men, vi gjorde nog listor på det mesta...lite som Fredrik och Filip med sina 100 höjdare... de bästa grupperna, de bästa skivorna eller filmerna, bästa filmreplik. Men det där med tjejerna var ju något speciellt. Det var ju något som fick oss att glömma pormaskar, målbrott och sviktande mod.

Vi är vuxnare nu, och listorna har nog blivit returpapper flera gånger om...men visst vore det kul med en lista.

Att tampas med "creationister"

2007-04-06T13:22:00.000-07:00

För någon vecka sedan såg jag ett skrämmande inslag på TV som bekräftade mycket jag redan visste...men som tog det steget längre: hur den fundamentalistiska kristendomen i USA skapar sina egna ideologiska soldater genom olika barn- och ungdomsläger. Stödet för detta växer med det republikanska stödet och "creationism" är den nya rätta västerliga ideologin enligt dess förespråkare. "Creationsim" är motparten till evolutionen, alltså att vi härstammar från Adam och Eva och inte från aporna.

I mitt tycke får man tro vad man vill, men "creationisterna" tycker uppenbart inte detta och förebygger all möjlig rekrytering till evolutionsläran medelst hjärntvätt. Att argumentera om detta ger mig en fruktansvärd huvudbävning. man önskar att man kunde skämta bort det...och det är just vad Roy Zimmerman gör. Det sköna är att han är lärare. En härligt intellektuellt flamsig attack på creationister. Så där lagom så att han inte kommer få en kärnstridspets i skallen...bara bli uthängd som idiot.

All ears - bra målsättning

2007-04-06T12:35:00.000-07:00

Som sagt...jag har på allvar börjat borsta av gammalt låtmaterial, tänjt lite extra på stämbanden och föst samman polarna i den gamla bandkonstelationen. Vi har bestämt oss att göra en ny, lite mer vuxen, kraftansträngning för att göra låtarna lite rättvisa.

Vi har diskuterat lite om vad som skulle vara en

rimlig målsättning, men vi har inte kommit fram till något mer speciellt än att vi ska göra en inspelning som "rocks". Men, nu i påskledigheten har jag tagit mig tid att på riktigt kolla igenom community's Allears. Fan vad mycket BRA musik det finns i Sverige som är osignad.

Jag blev helt förbluffad och nästan förbannad att så bra musik inte finns på skiva när man ständigt hör så mycket skit på radion. Och whups så föddes en målsättning...en stor fet morot uppenbarade sig. Vi ska in på Allears topplista med demoinspelning. Hm nja, jag har ju inte snackat med killarna i bandet ännu, men jag ska jobba efter det i alla fall. Kapaciteten finns.

Och till er som inte varit inne och lyssnat på Allears...gör det!!! Sweeeden rocks!

Spanska House - billigt och bra

2007-04-06T12:23:00.000-07:00

Vad tycker jag då om spansk sjukvård generellt? Vilka fördelar har den gentemot Sverige, eller har den några överhuvudtaget?

Under min tid Barcelona hörde jag flera gånger att jag måste vara besviken på den spanska sjukvården, att det nog vore bättre om jag åkte hem till Sverige för att få vård av världsklass i stället för hos ”misslyckade spanjorer”. Observera att detta inte är mina ord utan från vänner och bekanta födda och boende i Barcelona. Men, de har så fel.

När jag bodde i Barcelona hade jag en bra lön för att vara Spanien. Jag betalade knappt 12 procent i skatt. Jag besökte läkaren ofta. Totalt har dessa besök hos distriktsläkare, specialister och specialkliniker kostat mig 0 euro…zero patatero! Det enda jag har behövt betala har varit medicinen som har varit så extremt subventionerad att det varit ett skämt. Eller vad sägs om ett 100 pack antibiotika på 1 g/tablett för knappt 20 kr? God hälsa är en rättighet, inte en kostnad som man måste budgetera för.

12 procent av min lön har gått till att ständigt ha de bästa sjukhusen i Barcelona till hands. Jag har fått sitta ner och diskutera med högt uppsatta läkare som gjort specialprover, jag har legat 3 timmar i magnetröntgen, jag har tappats på lite blod för att göra flertalet avancerade tester. Jag har inte stått i kö….någongång. Jag har betalat…noll gånger. Jag har fått full service nästan jämnt…förutom relikerna Dr Mercader och Dr Sala, vilka jag har talat om tidigare.Jag har haft möjligheten att kunna prova mig fram försiktigt med olika läkemedel utan att behöva ora mig för att min ekonomi skulle raseras.

Mina spanska vänner vill bara inte förstå att vård av världsklass det är just vad de har.

Spanska House - Dr Jekill and Mr Hyde

2007-04-03T11:39:00.000-07:00

Jag minns mitt första besök hos Dr Enric Sala. En äldre korpulös man i vit rock med dålig andedräckt och en bister min. Ganska lik Churchill till utseendet faktiskt. Jag hade fått honom mig tilldelad som min "distriktsläkare" i den stadsdelen där jag bodde i Barcelona. Mitt första besök bestod i att jag hade fått ett besvärligt lock för öronen, som gjorde ont och som även gav mig en hel del öronsus och oväsen.

Enric Sala tog emot mig med en sur min. Jag förklarade för honom min situation och han förklarade att det nog berodde på mina flygresor. Han tittade lite i mina öron och kunde inte se något. Muttrade. Sedan satte han sig ner, lutade sig mot sina armbågar och lät handflatorna slå ihop som om han satt och bad och tittade upp på mig och sa "Jag tror det är psykiskt. Jag misstänker att det är Ikaross-syndromet. Du längtar hem". Åh fan...

Med denna uppebarelse gick jag hem, men självklart blev det inte bättre. Nej, jag började till och med få problem med balanssinnet. I samma veva började jag även känna av stickningar och domningar i benen och blev ganska så nervös så jag begav mig akut till läkarcentralen. Dr Sala hade inte tid så jag blev tilldelad en jourläkare som skickade mig direkt till en öronspecialist. Den typen av bemötande jag fick av så väl jourläkare som öronspecialist har jag inte sett närheten av i Sverige. Direkt på plats gjordes flera hörselprover och de röntgade mitt huvud. Det visade sig att jag var infekterad långt in i örongången och det var praktiskt omöjligt att tryckutjämna. Jag fick en spacad nässprey och på några dagar var jag bra. Dr Sala blev vansinnig.

Dr Sala blev vansinnig för att jag hade gått förbi honom. HAN var tamefan minläkare. Vem trodde jag att jag var som sprang och fjäskade om vård och trodde att jag kunde få det bara jag kom svansande. Till akuten hade jag inget att göra annat än om jag ramlade ihop på gatan och inte var kontaktbar. Dr Sala var en härlig doktor.

Jag blev dock inte av med problemen i benen och blev efter ett tag tvungen att återvända till Dr Sala. Han pustade och frustade och menade att det nog ändå var Ikaros-syndromet. Men det var tydligt att han inte riktigt kunde släppa det hela. Han avsatte speciell tid för att se vad det var för något konstigt jag hade. Man kan säga att han "Housade" - helt plötsligt blev den där jobbiga patienten med ens lite mer intressant. Eller rättare sagt, jag var inte det minsta intressant. Det jag HADE blev intressant. Han klämde och böjde, lyssnade och funderade. Det var då han bestämde sig för att skicka mig till house nr 2; Dr Mercader.

Dr Mercader var en äldre man av den gamla stammen. En neurolog som säkert skulle varit sjukskriven sedan början på 80-talet. Hans kontor var hans borg och hans stackars sekreterare fnittrade på kommando. När jag klev in tittade han skeptiskt på mig och bad mig gå på hälarna. Detta räckte för denna förträflige diagnostiker. Han behövde bara ställa en kompletterande fråga: "Var det ifrån Sverige du kom?" Jag svarade att visst var det så. Då kom domen "Alkoholen har ställt till med tillräckligt problem i ditt liv. Det är alkohol skador". Jag gick inte till honom mer.

Efter det besöket ändrades min syn på den spanska sjukvården. Dr Sala blev mycket trevligare...eller kanske mer "Housigare"...tack vare att mina problem blev allt konstigare. Jag fick träffa flera olika specialister som de allra flesta var väldigt duktiga att ta folk.

När man pratar med spanjorer höjer de svensk sjukvård till höjderna. De har läst om den och de känner till Karolinska och Nobelpriset. Men, jag måste säga att spansk sjukvård ligger mig närmare om hjärtat. Mer om detta i nästa del; Spanska House - bra och billigt.

Spanska House - en försmak

2007-04-03T10:23:00.000-07:00

Under min tid i Barcelona hade jag oturen att lära känna den katalanska sjukvården. Alltså, det var otur för jag vill ju inte vara sjuk. Men, samtidigt hade jag tur för jag fick träffa sydländska motsvarigheter till Dr House. Jag kommer att prata om bland annat Dr Enric Sala och om den fördomsfulle neurologen Dr Mercader. Men precis som House har sina dåliga och positiva sidor, så har den katalanska sjukvården det samma. Om detta kommer jag att skriva i Spanska House 1 - Dr Jekill and Mr Hyde. Om skillnaden mellan svensk och spansk sjukvård skrivs det om i Spanska House 2 - billigt och bra. Och alldeles säkert kommer det bli en Spanska House 3 också...och kanske mer.

Ganga ganga ganga - Ny turism?

2007-04-03T09:03:00.000-07:00

Min sambo är spanjorska och vi har vänner här i våra lilla stad som är spanjorer också. Jag vet inte vad det är med dem, men de är skogstokiga i loppmarknader. Så fort de får tillfälle till det gör de en loppis-pilgrimsfärd från loppis A till Ö messande "Ganga, Ganga, Ganga!". Ganga, ett trevligt litet uttryck som betyder "klipp", "bra köp"...eller i deras fall med tefatsstora ögon "oskäligt superbilligt". För grejen är att de tycker prylarna är så bra. De tittar inte bara, utan de vrider och vänder på sakerna, frustar och pustar, lägger ordet ganga i munnen på varandra och sedan går de därifrån fullastade med "gangas" och fyller bilen till bredden.

I Spanien är vi svenskar kända för IKEA. Det är mäkta populärt, man tycker det är snyggt, praktiskt och billigt. Men, när de kommer till Sverige så är det Loppis som gäller. Våra spanska kompisar har mycket besök från Spanien. De annordnar guidade turer på stadens loppmarknader och då far ett sorl genom staden: "Ganga ganga ganga ganga ganga ganga". Det är charmigt, men jag har inte vant mig ännu.

Den intellektuella byfånementaliteten

2007-03-29T14:06:00.000-07:00

Jag led innan jag flyttade ifrån den här lilla svenska staden. Jag har kommit tillbaks nu, tio år senare, och jag lider fortfarande...men kanske på ett helt annat sätt...ett lite mer roande sätt. De som då var så tongivande i staden har blivit lite äldre....än del så pass mycket äldre att de har blivit utbytta från sina roller som tongivande röster i lokalblaskan. Lokalblaskan som i stort sett är obefintlig vad gäller innehåll hålls ju vid liv just av dessa personer. Samma sak kan i och för sig sägas om de flesta skvallerblaskor...men skitsamma. Men här i min lilla småstad så håller en speciell grupp av människor trofast kvar vid det jag skydde så mycket för tio år sedan...just det den intellektuella byfånementaliteten.

Vad består då den intellektuella byfånemenaliteten av? Jo först och främst så är det några få förunnat att ha detta statusfyllda förtroendeuppdrag. De brukar vara lokalpatriotiska lokalpolitiker, fackrepresentanter, en och annan kufisk rektor eller tjänsteman, en handfull rättshaverister och så de som "vet" men ingen annan har en aning om vad det är de vet så mycket om.

Det som utmärker en intellektuell byfåne är att de går på "andra bollarna". Det vill säga att de har inga egna idéer, utan bollar vidare på andras idéer. Det de är allra bäst på är att vända på idéer...då helst de idéer som manar på utveckling ...och visa på allt det negativa och vilka negativa inverkningar det har på staden och de lokala invånarna. Här försekommer ofta en briljant komisk snobbism från dessa intellektuella byfånar som rusar ut och måste värna om stadsborna...för stadsborna de förstår ju inte sånt. Rasande roligt.

Allting som kommer utifrån, utsocknes, är farligt och bör bekämpas. Ja, det är till och med förknippat med föräderi om man som folkvald föredrar att semestra i Frankrike när staden ändå har en sån fin landsbygd...och campingen är det ju faktiskt inget fel på. En härlig regional-rasism.

Jag känner så här efter 10 år utanför denna bygd att jag har distans till det hela. Jag känner att dessa intelektuella byfånar har tappat mycket mark och att de är en utdöende art. Det känns skönt, men kluvet. Så när jag läser arga insändare i lokalblaskan skrattar jag gott om alla allvarliga ting som det skrivs om. Det gör att jag känner mig så smart och intellektuell själv. Det gör att jag känner mindre prestationskrav. För det där med att ta fight med dom...ja, det gör jag inte längre för att försöka få dem att fatta hur fel de har. Jag tar en fight med dem för att det är så vansinnigt roligt att höra vad de kontar med. Snälla...lev kvar lite längre.

Balsam för en skadad stolthet

2007-03-28T13:49:00.000-07:00

Så här i sviterna efter EM-kvalet och totalpunkteringen i Belfast drar jag mig tillbaka och tittar på videoklipp med Estopa. Två glada bröder som kommer från Barcelonas förorter men med Andaluciskt påbrå som inget bättre vet än att garva ihjäl sig åt allt...inte minst åt dem själva. De är de där helylle killarna som gör det omöjligt att le, som har den rätta inställning och som skiter i om de så satt på Wembly och spelade för tiotusentals åhörare eller om de bara blev tillstuckna en sprucken gitarr på avdankad efterfest i Rättvik...de ger gärnet.

Estopa är oerhört populära i Spanien...mycket tack vare sina texter, men även för att de fört tillbaka och moderniserat rumban och vissa delar av flamencon. Jag väljer att bjuda på en av mina favoriter som fungerar ypperligt som balans efter Healy's framfart mot det svenska luttrade försvaret denna afton.

Ditt SMS, viktigare än mitt liv

2007-03-27T13:03:00.000-07:00

Kollade precis Aftonbladet på nätet och läste om chauffören som riskerade sina passagerares liv.Han satt med två mobiler medan han rattade en fullsatt buss i 90 kilometer i timmen. En annan berättar om en annan busschaufför som satt och textmessade under 6 minuter. Jag är inte förvånad längre...men vad fan håller vi på med?

Jag har kommit tillbaka till Sverige efter några år vid Medelhavet. Jag tänkte att det skulle bli lugnt och skönt att slippa den sydländskt hetsiga trafiken med vansinnesomkörningar, konstanta signalhorns symfonier och ett jävla dåligt humör. Men hallå där Svennar! Hur kör vi egentligen?

Flera gånger sedan jag har kommit hem har jag fått väja, panikbromsa, se upp när jag trott att jag legat bakom ett rattfyllo eller starkt medicinerat kolli. Från personbilar till bussar och långtradare. Jag har sett dem alla vingla över på motsatt sida och köra slalom mellan osynliga portar, plötsligt släppa helt på gasen och andra häpnadsväckande manövrar. Och, lägg märke till, de flesta som "chat"rar på detta sätt verkar vara 40+, så kom inte och skyll på ungdomen. Bilkörning har blivit något sekundärt när föraren är uppslukad av en mer digital trafik. Det tycks vara det mest normala och triviala att skriva och läsa sms medan man kör. Bra självförtroende vi har.

I södra Europa kör man som dårar, men att använda mobiltelefon i samband med bilkörning är strängt förbjudet och du kan faktiskt bli av med kortet. Må hända att det finns en anledning til detta...eh? I Sverige tycks detta inte vara något problem. Men, det är klart, ditt sms är viktigare än mitt liv. Att jag inte tänkte på det.

Pandoras box - för musikälskare

2007-03-26T13:08:00.000-07:00

Trött på det där med att sitta och ladda ner drösvis med musik eller att ladda om cd-spelaren fler gånger än du tittar bort från skärmen? Trött på att ständigt lyssna på samma musik, eller att radions musik är helt fel musik? Om det är så,ja då har du nog inte landat på pandora.com - pandoras box för musikälskare.

Konceptet är enkelt och fenomenalt. Du skriver in en önskeartist eller önskelåt och vips har du skapat dig en egen radiokanal med just den artisten eller låten som referens. Du kan sedan tala om för Pandora med ett enkelt klick om låtarna den spelar för dig ska upprepas eller inte...alltså om det är din smak eller inte.

Sedan är det bara att skapa olika kanaler och njuuuta. Hittar du en låt du diggar så vet du vem artisten är, från vilket album och vad låten heter. Du kan lyssna på allt och hur länge du vill...och det upptar noll utrymme...0 kb!

Om du inte tittat in på Pandora, missa det för guds skull inte.

Abrazos Gratis från Barcelona

2007-03-25T13:30:00.000-07:00

Här kommer en varm hälsning från Barcelona och en gratis utdelning av kramar. Mer kramar till folket! Jag med!

Att inte tappa fotfästet

2007-03-25T13:02:00.000-07:00

Och så var det just det där med att folk (ska jag inräkna mig själv?) helt uppslukas av bloggandet...jag och min sambo slåss om datorn och vi funderar allvarligt på att ansluta en dator till...ja, för husfridens skull. Låter oroväckande...men samtidigt som en bra preventiv åtgärd...en slags preventiv konfliktlösning. Eller kanske missbruk är ett mer passande ord...hm?

Att våga fortsätta drömma

2007-03-25T09:35:00.000-07:00

Jag har som sagt återvänt till Sverige. jag har lyckats få ett intressant och tillfredsställande jobb som dessutom betalar bra. Jag har ett bra boende tillsammans med min sambo och vi kan när vi vill ta en promenad i naturen nära havet. Topp! Men, ibland när det blir slentrian på jobbet så kommer fjortisen i mig fram igen. Fan, vad gör jag här! Jag borde ju vara rockstjärna och sitta i en studio någonstans och göra gitarrpålägg. Alltså, inte pålägg till någon frukostmacka...om det nu var någon som missförstod.

Jag har haft turen...jag HAR turen...att under tiden i Spanien ha behållt kontaten med killarna i det band jag spelade i för så där 10 år sedan. Nu har vi så smått satt igång igen. Lite krångligare nu på ett sätt i och med att vi bor på tre olika orter i tre olika landskap...men vi har så pass mycket mer cash idag att vi kan fixa resandet...och även andra viktiga utlägg. Dessutom har komponerandet satt fart igen, vilket är en extrem tillfredsställelse. Den skapande jag har vaknat igen.

Så dagar när det är segt på jobbet, eller man precis har lagt på luren efter ett samtal med ett psykbryt...ja då är det lätt att drömma sig bort till den där studion och det där gitarrpålägget. Mums!

Vem stressar mest...egentligen?

2007-03-25T06:42:00.000-07:00

Vi borde lära oss mer av de sydeuropeiska länderna. De vet hur man inte stressar. Där lider man minsann inte av stress och knaprar Losec. Det finns tammefan inte en vägg att gå in i.

Hm…

Känns snacket igen? Jag kan i alla fall skriva under på att jag hört det ett flertal gånger så väl på arbetsplatser som vid släktmiddagar. Flera gånger än vad jag kan hålla det i huvudet så har det mässats ut på TV, och vet i fasen om det inte står så i någon SO bok.

För ett halvår sedan flyttade jag hem till Sverige efter några år i Barcelona. Barcelona, staden jag hade förälskats i under en 5 dagars semester för flera år sedan. Barcelona, staden som var så ofantligt annorlunda mot vardagen i Norrköping som jag då levde i. Barcelona var staden där jag äntligen kunde leva, insåg jag. Alla mådde så bra och livet var så enkelt. Detta tyckte jag mig se och så mycket närmare behövde jag ju inte undersöka detta. Jag visste ju redan att det var så. Det vet ju alla. Så jag flyttade dit ett halvår senare.

Den bild jag har idag av Spanien, Katalonien och Barcelona är en annan. Det stressas mycket mer i Barcelona än i Sverige. Mycket mer. Arbetstiderna är längre och kraven högre, trafiken tuffare och allmänna kommunikationer mycket mer fullpackade, köerna till de offentliga institutionerna så ofantligt mycket längre och långsammare…för att inte tala om så otroligt mycket trögare och byråkratiskt på ett sätt som skulle få denna gråaste svenske byråkrat att vilja emigrera dit med en gång. Att åka till Spanien och skaffa sig legitimation och sedan deklarera första årets inkomst är tillräckligt för att gå in i en vägg hög som Turning Torso (Malmös berömda skrapa).

Denna kulturella fördom som jag bar med mig innebar nog även en av de största kulturkrockarna jag var med om under min tid i Spanien. Jag tror att denna blogg kommer att handla mycket om just detta. Vad vi svenskar tror om oss själva och andra …och att vi egentligen inte har någon koll alls. Jag har många goda exempel att bjuda på…och alla ger mig en hiskelig huvudbävning.

Jag och batterisyndromet

2007-03-25T06:19:00.000-07:00

Alltså, det där med alltings jävlighet. Återigen har jag varit ute med kameran för att försöka hitta lite sköna objekt att plåta ... vad händer?...jo, precis när man hittar en känsla eller någonting som man känner att NU kommer det bli bra bilder...då...tar batterierna slut!

Hur man blir rockstjärna

2007-03-18T15:21:00.000-07:00

Lite märkligt det där med att spela i band som fjortis. Egentligen har man noll koll på verkligheten. Skolan passerade förbi som en oskarp kuliss med en och annan tjej i nyonfokus. De glimmade till ibland och man var snabb att sätta upp dem på en pedistal, dra igång stammningsmotorn och svettas lite acne och sedan snabbt inse att chansen var förbi. Detta var sällan tjejens problem. Nej, snarare fullt självförvållat. Man drog ut på tiden, byggde upp nervositeten…och skrev låtar.I rockvärlden, däremot, var man ett ess. Till och med Ingvar Kamprad skulle ha blivit impad. Effektivisering, mål styrning, delegering och statistik på högsta nivå…av fjortisar. Jag skrev låtar och Henke bestämde låtlängd och artistnamn. Sedan planerade han skivkonvolut, vilka låtar som skulle vara med och i vilken ordning (oavsett om de var skrivna eller ej). Det var målstyrning och projekterande för framtiden.Vi (jag och Henke) fungerade lite som en fotbollsklubb. Vi kollade över våra resurser inför kommande säsong: vilka titlar vi skulle erövra och vad som krävdes för detta. Vi var duktiga på dessa prognoser…tyckte vi. Så de polare vi hade i våra band blev satta under lupp för att se om de levde upp till de ”spelare” vi var i behov av för att kunna vinna alla dessa titlar. Ofta tyckte vi inte att de gjorde det…vi behövde nyförvärv och gav oss ut i jakten efter nya talanger. Den enda skillnaden från professionella fotbollsklubbar var att vi aldrig tog kontakt med dessa spelares moderklubbar (andra band) innan vi knyckte dom. Ganska fult spel egentligen.Det har blivit några kompisar som blivit ratade på detta sätt…de har inte platsat i laget. Vi tänkte inte på detta. Vi jobbade vidare med det tema-album som skulle sälja guld direkt i USA och ha en längd på 128 minuter. Att vi inte hade haft mer än 3 spelningar hade inte med saken att göra. Inte heller att vi inte kunde mer än fyra låtar mer eller mindre ända till slutet. Skit samma, vi var ju rockstjärnor! Rockstjärnor utan skivkontrakt och groupies…men med ett jäkla företagsdrivande.

Vem är jag?

2007-03-18T15:04:00.000-07:00

Okej, nu ska de första stapplande raderna skrivas. Just de där raderna som kommer skapa någon slags personlighet till den här bloggen. Artig som jag är vill jag hälsa er alla välkomna och jag bör väl ta vara på tillfället att presentera mig något. Eller ska jag strunta i det? Kanske ska jag låta det få växa fram allt eftersom och låta er som tittar in här då och då få avgöra vem jag är. Mmm, det är väl det som är själva idén med bloggandet. Vi kör så!

I vilket fall som helst...Välkomna hit!